syns inte - finns inte (???)
Men, jo, det finns. Det går inte så bra. Återfallen har väl varit ungefär 5 i antal sedan sist jag skrev. Drogterapeuten gick bra. Nya planen är att sluta röka marijuana, för att ändra beteendemönster. Det har gått jättebra och pissproven är rena som ett barns samvete. Men då istället har återfall i form av metadon tagit vid. Och det var ju som det vi ville komma ifrån.
Terapeuten säger att hjälper inte detta så "får man överväga att sätta in någon behandling"
och jag hurrar.
För vad vet jag inte riktigt. Kanske för att behandlig, och en stadig dos lagligen tillföskaffad, subutex är det MINST sämsta.
Han är så fin och han är så vacker. Jag önskar att jag kunde säga det till honom. Men det enda jag säger är "Jävla knarkare. Vad är du för en farsa egentligen"
Vet att det bara ger honom än mer dåligt samvete. Ändå kan jag inte låta bli.
Av ren feghet så skyddare jag mig bakom hårda och elaka (förvisso sanna) ord.
Jag önskar jag hade styrkan att vara lite snällare.
DU är superstark och bra. Hoppas du har någon att tala med så att du får ur dig alla känslor. Och perfekt att ni har terapeuten, hoppas ni får ut saker båda av samtalen. Stå på dig, du har rätt!
Hej och hoppas det går bra för er.
För mig tog det 7-8 år att förstå att min dåvarande sambo inte skulle sluta droga. Under den tiden slutade några droga och började leva s.k. vanliga liv, än fler dog i olyckor, överdoser, leverfel, fyllslagsmål m.m. Problemen accelererade och jag tog till sist barnen och flyttade från stan för att få lungt. Jag hade en hemlig dröm den att han skulle sakna oss så mycket att han slutade med droger och vi skulle bli en familj.
I stället blev det värre efter något år och nu har han besöksförbud, men bryter mot det då och då. Han blir sämre och sämre i humör och psyke och därmed farligare för mig och barnen.
Det jag ångrar är att jag inte satt hårt mot hårt tidigare. Då hade jag tidigare förstått att jag inte hade någon chans mot hans älskade droger.
Jag har nu äntligen efter 15 år förstått vad NA menar när de säger att vi medberoende är möjliggörare. Äntligen förstår jag i mitt hjärta att det är bara han som kan bestämma sig för vilket liv han vill leva och så länge jag håller upp ett skyddsnät kommer han inte behöva ta ställning. Men det är så dags nu. Alldeles försent för att han och jag ska kunna/vilja mötas igen.
Du behöver inte vara snällare, det OK:ar bara hans beteende. Du förtjänar en vardag fri från droger, och har all rätt att bli förbannad när han sviker dig. Jag håller tummarna för dig!
lycka till, kommer att gå skitbra!
vet ej om du skriver mer hittade bara av en slup din blogg på nätet, blev alldeles skakig och rörd det är som om det var jag som skrev att det finns fler som lever så, jag har tom utvecklat en aggresion mot folie det kommer inte in ens till julskinkan he he. Men allvarligt vet ej om det är tröst för dig men jag känner precis som du letar hela tiden tecken är hela tiden orolig, fast min kille varit fri sen i februari nu utan återfall!!! Däremot var det mkt alkohol ett tag emn det har lugnat sig det oxå tack och lov vet inte vad jag hatar mest av alla j---lä skit droger som finns är bara så anti nu. Men trots detta "uppehåll" är jag orolig VARJE dag letar som du efter tecken och bara väntar på återfall. Som sagt helt jätte påverkad av vad du skrev, har väl ej så mkt mer jag kan säga mer än keep up the good work, och att du ej är ensam. Hoppas du har det bra och att det går bra för er. Mvh nina
Hoppas att det går bra för dig, och att icke-skrivandet är något positivt..
http://app.webblogg.se/index.bd?fa=tb.add&id=1355863